Prefektens bloggande

Den nya Biologiska institutionen är stor. Runt 300 anställda och doktorander och om man inkluderar personer som är mera löst knutna till institutionen så närmar sig listan på medarbetare 400. Det är dubbelt så många som anses rymmas i en fungerande grupp (För den som är intresserad av ämnet gruppstorlekar och fungerande organisationer i ett vetenskapligt biologiskt perspektiv rekommenderas läsning av Louise Barrett, Robin Dunbar och John Lycett Human Evolutionary Psychology. Palgrave. 2002).

Att få denna stora institution att fungera – inte bara formellt och organisatoriskt, utan faktiskt och till verksamhetens fromma – ställer stora krav på kommunikation:

  • Jag kommer att dra mitt strå till stacken bl a genom att via Spegellandet kommunicera och kommentera vad institutionsledningen håller på med och därigenom försöka stimulera till öppen diskussion om olika frågor som rör biologin i Lund.
  • Jag kommer också att använda Spegellandet för att ge mina synpunkter på forskningspolitik och högre utbildning. Och jag kommer inte att motstå frestelsen att ibland berätta om lite mera personliga ting eller att kommentera Sydsvenskans universitetsrapportering.

Spegellandet kommer  att vara ett komplement till mera formella nyheter och bulletiner från institutionsledningen som publiceras på Biologiska institutionens hemsida. Besöksfrekvens och kommentarer får utvisa om Spegellandet fyller någon funktion för  institutionen och inte bara för mig personligen.

Adeline Virginia Woolf 1882 – 1941

Adeline Virginia Woolf 1882 – 1941

Mitt förhållande till bloggosfären är kluvet men att skriva har alltid varit viktigt för min egen förståelse. Om – med Esaias Tegnérs ord – det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, så blir att skriva för mig ett sätt att få ordning på de egna tankarna:

Jag vet inte vad jag tänker förrän jag ser vad jag skrivit

En insikt som jag tror Virginia Woolf skall ha äran av att ursprungligen ha formulerat.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Under tiden jag funderar på hur jag egentligen skall kommentera kommentarer framöver vill jag bara understryka att inte jag heller ser vetenskap och högre utbildning som någon sorts sportgren och tävling – utom till en ringa del. Kopplingen till Spegellandet, Alice och den Röda Drottningens Princip handlar mer om insikten att omvärlden är stadd i ständig utveckling. Det handlar inte om att vinna utan snarare om att inte “dö ut”. Jag vill inte tro att det är helt slumpmässigt vilka som överlever i konkurrensen. Att vi är konkurrensutsatta torde vara odiskutabelt. Vi bör också vara det. Sedan finns det många sätt att förhålla sig till dessa fakta – och agera. Jag minns att jag för ganska länge sedan med stor behållning läste memoarer av växtgeografen Erik Hultén och att titeln var “Men roligt har det varit”. För min del skulle jag vilja skriva under rubriken “Och roligt har det varit”.

  2. Bloggens titel påminner mig (utom om Alice förstås) om den intressanta boken “Looking glass universe” (John P. Briggs och F. David Peat 1984) med det bästa bokomslag jag tror mig ha sett någon gång. Tyvärr kan jag inte sända det som bilaga här, men kanske kan jag visa det i något annat sammanhang.

    God jul och gott nytt år önskar också Lars Olof

  3. Mycket bra initiativ Christer! Jag har bokmärkt “Spegellandet” och ser fram emot att följa den här bloggen.

    I dagens snabba informationssamhälle fyller bloggar en funktion – en funktion som dock inte kan ersätta “långsammare” kommunikationsformer som t. ex. böcker. Men att bara vända bloggosfären ryggen för att 99 % (eller mer) av det som skrivs där är meningslösheter om mode, skvaller etc. är ingen konstruktiv lösning. Det behövs fler forskare som bloggar, och så måste man givetvis läsa och välja selektivt i bloggosfären.

    Jag håller också med Per att konkurrens varken kan vara målet eller det viktigaste med våran verksamhet, men jag väljer att tolka namnet “Spegellandet” som en hyllning till evolutionens kreativa kraft – och forskarnas. Jag gillar alltså namnet på bloggen – och då inte bara p. g. a. kopplingen till Lewis Carrol och Van Valens teorier.

  4. Hej igen!
    Och nu lite mer allvarliga reflektioner.
    1) det kommer alltid finnas ett “informationsunderskott”, d.v.s. många personer kommer alltid att känna sig oinformerade och satta på undatag, alldeles oavsett hur mycket information som pumpas ut.
    2) det finns en risk att binda ris åt rygg om man går ut så väldigt kraftfullt med att det ska vara fullständig genomskinlighet och öppenhet. Det kommer alldeles säkert uppstå situationer då prefekt, ledningsgrupp eller styrelse kommer att behöva agera självsvåldigt, snabbt och kraftfullt utan att besluten varit genomlysta och förankrade. Så måste det vara ibland. Minns att fakultetsledningen gick ut hårt med slagord om öppenhet och dialog och allt vad det var. Men jag hör inte mycket därifrån (annat än det ganska fåniga nyhetsbrevet “passion, pengar, …”
    3) “Spegellandet” är en förtjusande rubrik och jag delar din fascination för Lewis Carroll och hans berättelser. De säger mycket bra om livet. (Dessutom skrev han massor av kluriga matteproblem för tidningarna.)
    Men den Röda Drottningen som metafor för vår institutions situation? Jag vill helst inte betrakta vetenskap och högre utbildning som någon slags sportgren där det gäller att “vinna” att vara “bäst” och att komma först i mål och skadeglatt se konkurrenterna slagna. Och nu säger alla: “men det är så det ser ut – var inte så naiv!” Well, jag må vara naiv och idealist och värdekonservativ föredetting, men bara för att något “är” så följer inte ett “bör” – Hume’s ord gäller alltjämt.

  5. Hej Christer,

    Jag önskar verkligen ett gott nytt år! För dig och för institutionen! Tack för insatsen hittills – jag delar helt din uppfattning om att öppen information är viktigast. Näst viktigast är att vi ska ha kul när vi jobbade – tack för vin-föreläsningen!
    I en institution med 400 personer kan aldrig alla vara nöjda, men om alla har möjligheten att ta del av informationen och yttra sig så blir arbetet säkert konstruktivt och framgångsrik!

    Jag hoppas att alla hjälper till, glömmer prestige och gamla motsättningar och gör insitutionen så bra den kan bli!

    Gott nytt år!
    Almut

  6. Och för min del är det väl tjänstefel om man inte läser den 🙂 !!
    Har anars lite allergi mot blogg-o-twitter, får utslag på ryggen.
    Roligare än blog är youtubevideo på djur som sjunger julsånger; http://www.youtube.com/watch?v=yt-K5w1PFMo

  7. Christer!
    Bloggosfären, den bara sväller likt ett snabbt expanderande universum. Problemet med det sistnämnda är att all materia och energi s.a.s. kommer allt längre ifrån varandra. Och vi får rödförskjutning …
    Din blogg ska jag i alla fall läsa!
    Och kommentera!