Iranska presidentvalet

Universitetsstyrelsens beredningsgrupp har nu tagit fram en lista på fyra godkända kandidater till prorektors-posten bland vilka universitetskollegiet uppmanas att välja den nya små-ayatollan – rektors ställföreträdare. I en skrivelse till samtliga ledamöter i universitetskollegiet meddelas att ”Beredningsgruppen har i enighet uttolkat” vad som krävs av kandidaten till posten som prorektor:

 ”Kandidaten ska ha sin huvudsakliga förankring i utbildning” och ”komplettera rektors arbetssätt och kompetens”. I sammanhanget nämns att det är ”viktigt att kandidaten redan har god kännedom om universitetets organisation och arbetssätt”.

Det är alltså inte lite som krävs av den blivande prorektorn om man betänker att det inte heller är oviktigt att forskningserfarenhet och akademiska bildningsideal finns representerade hos universitetets högsta ledning.  Och sedan skall hen helst också vara kvinna. Fast studenternas analys landar i att kompetensen är högst prioriterad denna gång:

 “Principiellt tycker jag att kompetens ska gå före. Att man först och främst tittar på vad personen kan och vill uträtta”, säger Simon Wetterling, ordförande för universitets studentkårer , i en intervju i Lundadelen av dagens nummer av Sydsvenskan.

I en artikel under rubriken Aktuella frågor i samma tidning den 22 februari gick samme Simon Wetterling i polemik med Rektor Per Eriksson och Vicerektorn Sven Strömqvist:

Per Eriksson och Sven Strömqvist anser att man behöver ”bygga upp forskningsinstitut”. Vi menar att det kan vara en ytterst farlig väg att gå. Universitetet har tre uppgifter; utbildning, forskning och förmedling av kunskap till samhället utanför universitetet. Ett forskningsinstitut har endast två av dessa uppgifter; att undervisa ingår inte.”

Det låter som kloka ord i mina öron. Vågar man hoppas att dessa insikter kommer att vägleda studenternas agerande i universitetskollegiet ?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Att “komplettera rektors … kompetens” blir ju en rätt tung uppgift emedan man då måste axla alla de akademiska och vetenskapliga plikter som rektor lämnar orörda i sin hängivna “innovationsfetischism*”.

    * myntat av Sven Widmalm, idéhistoriker i Uppsala