This is like déjà vu all over again

Jag är inte så förtjust i att bli intervjuad. Omskriven. Skriver hellre själv.

Men dagens exponering av kritisk prefekt i Sydsvenskan har jag när jag ser resultatet i tryck inga problem med. Jag har väl i allt väsentligt blivit korrekt återgiven. Någon liten detalj kanske som borde haft en annan nyans. Viktig ytterligare information som borde varit med. Konstigt bara att det inte gick att leta upp någon annan kritisk röst i en viktigare position än min. Men spaltutrymmet är ju begränsat och journalisten har sin frihet. Och är ”konsekvensneutral” som Cecilia Nebel uttryckte det (≈”skiter i hur det går” 😉 ?). (Ser till min glädje efter publiceringen av detta blogginlägg att ett par dekaner tar bladet från munnen: sydsvenskan.sehttp://www.sydsvenskan.se/lund/toppchefer-hade-inte-insyn-i-rektors-pengarullning/)

Som universitetsanställd, tillika prefekt för en stor institution, är jag däremot väldigt angelägen om att universitetsstyrelsen faktiskt avslår Rektors äskande om att mera resurser skall avsättas för Rektors disposition och dessutom helst tilldelar honom en allvarlig reprimand för bristande budgetdisciplin. Men Per Eriksson verkar vara en skicklig politiker så han kommer väl undan även den här gången. Eftersom jag blivit korrekt återgiven antar jag att detta också gäller för Per Eriksson vilket inte gör saken mindre bekymmersam. Rektors försvar för bristande budgetdisciplin är inte bara ologiskt utan gränsar till oärlighet. Först sätter han sprätt på pengarna, sedan vänder han sig till universitetsstyrelsen och ber om syndernas förlåtelse.  Om universitetsstyrelsen säger nej – vilket ju är en möjlighet – vem skall då betala? Enligt Rektor kan åtagandena ”svårligen väljas bort”. Det borde han ha tänkt på innan han skrev ut checkar utan täckning.

Och sedan skall de förbrukade pengarna ”återbetalas” med nollränteinkomsterna från det förbrukade kapitalet. (Rektor har nämligen med eftertryck uppmanat oss att förbruka det kapital som finns ute i organisationen och hotat med att om vi inte förbrukar det så försvinner det ändå.) Ebberöds bank dyker återigen upp i mitt huvud. Jag hörde själv Per Eriksson använda uttrycket för någon månad sedan så han verkar inte helt omedveten om historiens relevans. I den mån nollräntan på förbrukat kapital framöver renderar LU några ränteinkomster så tycker jag det är mycket bättre att kommande universitetsledning får disponera dessa högst osäkra inkomster. Rektor delar inte bara ut kommande universitetslednings handlingsutrymme. Han sysslar också med omfördelning av de resurser som skapas av personer ute i verksamheten, lärare som undervisar, forskare som forskar och söker pengar.

Kärnverksamheten skapar nämligen resurser. Rektor förbrukar dem. Till detta kan det finnas anledning att återkomma men just nu måste jag göra detta inlägg kort för att istället skapa resurser (forska, söka pengar) och arbeta med Biologiska institutionens budget för 2015 så att den går ihop inom givna ramar. Till universitetsstyrelsen säger jag: Skicka gärna huvuddelen av de medel som Rektor vill sätta sprätt på till institutionerna via ordinarie fakultetsfördelningen nästa år. Biologiska institutionens omslutning är cirka 300 miljoner, universitetets i storleksordningen 7,5 miljarder. I runda svängar är alltså minst 4% av de satsningar som Rektor vill göra finansierade av Biologiska institutionens medel, som undandragits den gängse fördelningen till vår institution via  fakultetsanslagen.  Vi har bra idéer på institutionen om hur vi kan använda pengarna själva och vi är beredda att med dessa medel i den omfattning som krävs, efter kvalitetskontroll, medfinansiera de externa anslag som institutionens forskare fått. Jag bryr mig inte primärt om ifall detta gynnar eller missgynnar Biologiska institutionen i förhållande till den fördelning som ligger inbakad i Rektors samlade beslut. Principerna om verksamhetsnära beslut, kvalitetskontroll och ekonomiskt ansvar är viktigare.

****

Som ett resultat av artikeln i Sydsvenskan fick jag idag på morgonen med e-posten ett dokument daterat 2008 undertecknat Vinnova-anställda som äntligen ser ljuset i tunneln, ett dokument som konstigt nog tidigare undgått mina ögon. Hade jag sett det då, för sex år sedan, hade jag väl inte fäst lika stor uppmärksamhet vid det: Svepande påståenden. Anonymt. Författat av någon som blivit trampad på tårna. Någon ”rättshaverist”? Smutskastning? Men ändå verkar det vara skrivet av någon med en viss insyn.

Men nu då? Med en aforism lånad från den legendariske basebollspelaren och coachen Yogi Berra:

This is like déjà vu all over again

Sant eller osant. En hel del av vad som skedde eller inte skedde på Vinnova har skett och sker på Lunds Universitet.

Till universitetsstyrelsen vill jag inför morgondagen  skicka en annan av dessa bevingade ”Yogiismer”:

You can observe a lot just by watching

Jag ser ljuset! I tunneln.


DSC00005_2

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.