”Sommartider, hej, hej….”

Det trillande in e-post från Vetenskapsrådet i går. Annars har flödet av e-post tunnats ut lite så här i sommartider. Skönt. Skönt med Sommartider,tider för eftertanke, för ledighet och familj, konferensresor, forskning….

Men så kom plötsligen denna annonsering av

 Bidrag inom rådsprofessorprogrammet

”Syftet med programmet är att skapa förutsättningar för de mest framstående forskarna att bedriva långsiktig forskning med stor potential och stort risktagande. 

Vetenskapliga genombrott förutsätter tid och resurser, mod, risktagande och i många fall gränsöverskridande forskningsprojekt. Med detta program vill Vetenskapsrådet ge de mest framstående forskarna långsiktig och substantiell finansiering för att initiera nydanande projekt med stor potential att åstadkomma vetenskapliga genombrott.

Inom denna bidragsform kan du söka för forskning inom ett nytt ämnesområde eller ny inriktning. Det är inte heller ett hinder att byta lärosäte. Vetenskapsrådet främjar jämställdhet och rörlighet inom forskningen. 

Vetenskapsrådet kommer att bevilja högst tio bidrag inom rådsprofessorprogrammet.”

 

Det låter ju som en attraktiv möjlighet för den som har nyskapande idéer, något som borde gälla för de flesta forskare, men vem kan egentligen söka?

Sista dag för ansökan 2013-09-10

 Som ett blixtnedslag från en klar sommarhimmel. Mer eller mindre.

Ett första krav för att kunna söka tycks alltså vara att man inte har något speciellt inplanerat de kommande två månaderna, inget sommarlov, inga konferensresor. Helst skall man väl ha en färdig ansökan liggande i byrålådan som kan återanvändas. Fast det kanske inte blir så nyskapande?

Huruvida jag själv är framstående nog för att skicka in en ansökan kan vi lämna därhän för tillfället, men jag tror inte att min planering (sommarlovet börjar på måndag; skrivande av försummade bokkapitel, forskning, umgänge med familj och vänner, konferensresa till Australien…..) skiljer sig så värst mycket från mina välmeriterade kollegors. Några av dessa är dessutom kraftigt uppbokade de kommande månaderna med arbete för VR i olika beredningsgrupper. För egen del drar sedan höstterminen igång den 1 september med forskning, löneförhandlingar, fakultetsinternat, handledning. Och sedan är det plötsligen den 10 september.

Sommarlov är ju förstås väldigt ”omodernt” och kanske inget som platsar i den moderna forskningspolitiken. Fast om nu någon tror att universitetsforskning är ett vanligt arbete med reglerad arbetstid och semester så blir det istället tal om kompensationsledigt för ackumulerad övertid och minst 4 veckors sammanhängande semester.

Men kanske krävs det inte så mycket av en ansökan som denna inom ”rådsprofessorprogrammet”? Kanske är en ansökan något som ”de mest framstående forskarna” förväntas svänga ihop på lediga stunder eller under flygresor? Jag tillåter mig dock att tvivla.

Även ”framstående yngre forskare” kan få hjälp med att fylla ut sin sommar. Syftet med detta bidrag – som också det är öppet för ansökan t o m den 10 september – är att finansiera anställningar och forskningsmedel för de allra främsta yngre forskarna sex till tolv år efter doktorsexamen”.  

Jag måste säga att jag häpnar över dessa plötsliga utlysningar och den perfekta “tajmingen”. Har Vetenskapsrådet fullständigt tappat kontakten med forskarna och forskningen? Förklaringen är väl som så ofta den senaste tiden att utlysningarna har varit i säck innan de kom i påse. Jag har kommenterat ”elitsatsningarna” när de aviserades av utbildningsministern (https://spegellandet.blogg.lu.se/elit-hit-och-dit-men-lite-odmjukhet-skadar-inte/) men var då inte synsk nog att förutse tidpunkten för utlysningarna. Det kunde bli värre.

”Sommartider, hej hej, sommartider
(Sommartider)
Jag känner det är nå’nting på gång
(Sommartider)
(Sommartider)”

Ps. Ett anspråkslöst förslag: Minimera dessa specialutlysningar förenade med allehanda randvillkor! Som forskare skall du inte bara hinna söka pengar utan helst också hinna forska. Lägg pengarna i potten för fördelning i forskningsrådens ordinarie utlysningar. Det skulle ge beredningsgrupperna möjlighet att dela ut substantiella anslag till ett antal forskare, utan extra ansökningar och granskningsarbete. Det skulle spara tid för forskarna i deras dubbla roller som sökande och granskare av kollegornas ansökningar och det skulle minska administrationskostnaderna. Ännu effektivare och ännu mera forskning för pengarna kunde de blivit om den som fått en professur i öppen konkurrens också fick ett driftsanslag utan vidare ansökan, det kunde kanske rent av öppnat för ”nydanande projekt med stor potential att åstadkomma vetenskapliga genombrott”. Ds

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Bra Christer! Hoppas att VR laeser din blog….

  2. Helt fantastiskt inlägg ! Jag tappade bokstavligt talat hakan när jag såg dess utlysningar och satt precis och jämförde tex. med fakultetens regler där vi varken får disputera eller utlysa tjänster i “sommar tider”. Jag misstänker att ett svenskt Nobelpris hägrar… 🙂

  3. Jag har inget sommarlov 🙂