I spegellandet

Spegellandets schacklandskap

Spegellandets schacklandskap

I Spegellandet träffar Alice den Röda Drottningen. Det är ett besynnerligt land hon hamnat i, alldeles som ett schackbräde. Hon vill delta i schackpartiet, om så bara som bonde men helst som drottning.

”I samma ögonblick började de springa.

Det besynnerligaste av alltsammans var att hur fort de än sprang, tycktes de inte springa förbi någonting. Träden och allt annat omkring dem förändrades inte.

– Jag undrar om allting följer med oss? tänkte den stackars förvirrade Alice.

De sprang så fort att det kändes som om de till slut flög fram genom luften och knappt snuddade vid marken med fötterna. Plötsligt, just som Alice var alldeles förbi av trötthet, stannade de. Alice satt på marken, andfådd och yr i huvudet.

Alice och den Röda Drottningen

Alice och den Röda Drottningen

Alice såg sig omkring och blev mycket överraskad.

– Jag tror faktiskt attt vi har varit under det här trädet hela tiden! Allting är alldeles som det var förut!

– Naturligtvis, sade drottningen. Hur skulle du vilja ha det?

– I vårt land brukar man komma någon annanstans om man springer fort en lång stund, som vi gjorde, svarade Alice, som ännu var lite andfådd.

– Det var ett trögt land! sade drottningen. Här, ser du, måste man springa av alla krafter för att kunna hålla sig kvar på samma plats. Om man vill komma någon annanstans, måste man springa minst dubbelt så fort.”

vanvalen_former1

Leigh van Valen

Spegellandet av Lewis Carrol är en fortsättning på Alice i Underlandet. Episoden med löpningen genom schacklandskapet har gett upphov till Den Röda Drottningens Princip – en konceptuell evolutionsmodell som formulerades av Leigh van Valen 1973 men som teoretiskt har sin grund redan i Fisher´s fundamentala selektionsteorem. Enligt den Röda Drottningens Princip måste arter evolvera för att inte utrotas eftersom andra arter – konkurrenter, byten och predatorer – alla evolverar. Resultatet är en ständigt pågående samevolution utan synbart nettoresultat. Utdöendehastigheten är konstant. Evolutionen leder inte till förbättringar relativt andra arter utan i bästa fall till att arten inte dör ut.

Den Röda Drottningens princip har använts också som en metafor för kapprustning i allmänhet och mellan brottslingar och brottsbekämpare. Kanske kan den också gälla som en modell för konkurrensen mellan forskningsinstitutioner och mellan olika konkurrensutsatta högre utbildningsanstalter.

– För att inte förlora i konkurrensen gäller det att springa, för att flytta fram positionerna måste vi springa minst dubbelt så fort!

Det kan kanske låta lite pessimistiskt men om så är fallet eller ej beror nog mera på hur vi tar det än hur vi har det!

KOMMENTARER

  1. Pingback: Klackarna i taket – om metastrategisk forskningsplanering « Spegellandet

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt