Hjärnsläpp?

Yttrande över remissen “Hjärtstartare – gemensamma riktlinjer för Lunds universitet”

Remisserna duggar tätt över prefekterna den här våren. Är det inte LU-CRISIS (den nya forskningsdatabasen) så är  det absurt detaljerade arbetsmiljöriktlinjer, normerande högskolepedagogiska utvecklingssatsningar – eller hjärtstopp. Kärnverksamheten sitter hårt.

 

Efter att ha tagit del av förslaget till gemensamma riktlinjer för införskaffande av ”hjärtstartare” är jag fylld av frågetecken och intuitivt verkar det inte alls vara någon bra idé:

–     Hur många liv kommer den föreslagna åtgärden att faktiskt rädda?

–     Vilket liv kommer dessa räddade personer att leva efter framgångsrikt genomförd räddningsinsats?

–     Vad är kostnaden för inköpet av dessa hjärtstartare?

–     Vad är kostnaden i form av tid och pengar för att organisera och underhålla denna organisation och dessa hjälpmedel?

–     Vem har hittat på det här? Vem skall genomföra detta?

Enligt skrivelsen inträffar varje år ”ca 10 000 plötsliga hjärtstopp i Sverige”. Det låter ju inte bra men:

–     Hur många av dessa inträffar på arbetsplatsen?

–     Hur många av dessa inträffar på Lunds universitet?

”En hjärtstartare (defibrillator) kan användas vid vissa hjärtstopp”:

–     ”vid vissa” betyder vid vilka? Vid vilken andel av de förväntade hjärtstoppen vid LU?

–     Vilken skillnad kommer statistiskt sett den föreslagna åtgärden att faktiskt innebära i form av överlevnad och behandlingsresultat för Lunds universitets personal och studenter jämfört med att vi avstår från denna åtgärd och enbart upprätthåller ett ambitiöst program för utbildning i hjärt- och lungräddning?

 

Vad jag förstår lider flertalet av de som drabbas av plötsligt hjärtstopp av kranskärlssjukdom. Vilka är riskfaktorerna? Vilken effekt på överlevnad och livskvalité har införskaffandet av hjärtstartare jämfört med förebyggande hälsovård till samma kostnad?

Lunds universitet bör ha personal som har kompetens att förklara sjukdomsbilden, redovisa risken för hjärtstopp på arbetsplatsen, den förväntade hälsoekonomiska effekten och att evidensen för att den föreslagna åtgärden är mer än behjärtansvärd. Innan denna information eventuellt redovisats och ger ett övertygande stöd för den föreslagna åtgärden är det självklara svaret på remissen att projektet bör avbrytas innan det påbörjats*.

__________________

*En del information finns att hämta i Läkartidningen 2010-02-23 nummer 8 (och däri refererad litteratur):

Det finns fortfarande frågetecken om kostnadseffektiviteten för system med hjärtstartare på offentliga platser. Få undersökningar finns gjorda inom området, varför det är av stor vikt att en kostnadsnyttoanalys beaktas innan man inför dessa program mer generellt.

Det förefaller dock sannolikt att program med hjärtstartare på publika anläggningar kan påverka överlevnaden om de införs på platser där risken är hög för att ett hjärtstopp inträffar minst en gång vartannat år (högincidensplatser).

Walker et al skapade 2003 en teoretisk modell för att mäta kostnadseffektiviteten av att placera ut hjärtstartare i samhället. Uträkningen baserar sig på historiska data för hjärtstopp från ambulansens register. En kostnadsnyttoanalys gjordes baserad på antal levnadsår som vanns, dessutom gjordes en kostnadsnyttoanalys baserad på antal vunna år med justering för livskvalitet (kvalitetsjusterade levnadsår, QALY). Författarna sammanfattar denna teoretiska modell med att en mer riktad insats med polismän, brandmän etc skulle ge mer nytta för pengarna än att sprida hjärtstartare i samhället.

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.