Om Christer Löfstedt

ChristerLofstedtwp

Professor Christer Löfstedt (foto: Lena Björk Blixt)

Prefekt för den Biologiska institutionen. Professor i ekologi sedan 1997. Disputerade på en avhandling om “Sex pheromone communication in the turnip moth Agrotis segetum” 1984. Jag har under hela mitt akademiska liv forskat om kemisk kommunikation hos insekter och ämnet fascinerar mig fortfarande. Främst har frågeställningar om feromoners evolution varit i fokus men mina intressen spänner från molekylär evolution av genfamiljer till radarstudier av flygande fjärilshanar i morotsfält. Min forskning är huvudsakligen nyfikenhetsdriven men jag har också ett intresse av att utveckla olika former av miljövänlig insektsbekämpning med hjälp av naturliga dofter. Pågående forskningsprojekt stöds av Vetenskapsrådet, Formas, Föreningen för Skogsträdsförädling, Crafoordska stiftelsen och Carl Tryggers Stiftelse för Vetenskaplig Forskning. Resultatet av min forskning, min publikationslista, hittar du här.

Undervisning har alltid roat mig även om forskning och administrativa sysslor ofta inte gett så mycket utrymme för mera omfattande undervisningsinsatser inom grundutbildningen. Sedan några år tillbaka föreläser jag om lukt och smak på läkarprogrammet och jag var med och startade GENECO – forskarskolan i genomisk ekologi – 2007.

Forskningspolitiken är för viktig för att lämnas åt politikerna.  Några av de problem som plågar oss i verksamheten är självförvållade och ett resultat av bristande prioriteringsförmåga men väl så många är  systemfel som har sitt ursprung i en bristande förståelse av och för forskningens och den högre utbildningens syfte och väsen – både hos politiker och hos våra egna företrädare. Universitetens uppgift är inte att vara kortsiktiga tillväxtmotorer präglade av kommersialisering och entreprenörskap. Om detta skrev jag för några år sedan tillsammans med kollegan Per Lundberg:

Västerländska universitet och högre lärosäten har sedan början av 1800-talet, genom sin egen och obundna utbildning och forskning, lagt grunden till praktiskt taget all avancerad teknologi, matproduktion och hälsovård så som vi känner den i västvärlden och de har förvaltat och utvecklat en syn på kunskap som är ovärderlig i ett demokratiskt samhälle. Men det är inte de uppfinningar och upptäckter som sker vid universiteten som i första hand skänker dem berättigande. Det är inte heller bara de sakkunskaper och praktiska färdigheter i problemlösning som god utbildning ger som motiverar högre utbildning och forskning. Det är det sätt som vetenskaplighet förhåller sig till kunskap, till kritiskt tänkande, till utvärdering av fakta, till argumentation och till konsten att ha fel som framför allt är universitetens raison d’être. Denna till synes otidsenliga uppfattning om universiteten har ringa stöd hos de politiker och näringslivstoppar som nu leder vetenskapssamhället.

För egen del ser jag det som min skyldighet att som prefekt och akademisk ledare verka för kvalité, oberoende och kritiskt tänkande i både forskning och utbildning och att delta i den politiska debatten kring dessa frågor.

Rafaels målning av skolan i Athen

Rafaels målning av skolan i Athen

KOMMENTARER

  1. Hej Christer!

    Minns du Claes Lindell? Vi stannade ibland kvar efter gymnastiktimmarna med Pergård på Österängsskolan och kastade diskus. Jag har för mig att du kastade någon meter längre än jag, men båda låg vi på 30 meter plus. Jag minns också att du var bra på 110 m häck.
    Anledningen till mitt inlägg var ett femtonminutersprogram idag om högt begåvade elever i en dansk privatskola. Då mindes jag dig, och googlade, som det heter på ren svenska numera.
    Faktiskt försökte jag ta upp diskuskastandet igen när jag bodde i Kumla, vid 60 års ålder. Den underbara rörelsen satt fortfarande i, och jag stegade upp mina kast till drygt 20 meter på den fotbollsplan jag i min ensamhet höll till på – med en seniordiskus, även om jag numera går i veteranklass, med en lättare diskus.
    Hör gärna av dig om du minns mig!

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt